Framme och möjlighet att uppdatera!
Till att börja med, tack för alla era fina kommentarer! Jag har nu äntligen fått igång Internet på min dator och kunnat ladda den med min nya konverterare för el-uttag! Men vi börjar från början, jag tänker inte berätta superdetaljerat men har lite saker jag vill dela med er.
Till att börja med, hur många vet att Landvetter flygplats har självspolande toaletter? Jag visste Inte men vet det Nu.
Blev inte allt för många tårar på Landvetter, inte alls som jag trodde. Inga när jag sa Hej-då till mamma o pappa, dem kom senare när jag var ensam. Grät några tårar när jag fick SMS av Therese också.
Blev försenad från Landvetter med en halvtimma men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade en hel del tid att spendera i Tyskland ändå. Dessutom var det en del roligt folk på planet.
Hade en hel del turbulens, G-kraften i magen kändes rejält. Kul att de brevid mig började prata med mig när de insåg att jag var lite skraj, trevligt par med andra ord. Förvånandevis gick landningen Mycket Bra!
Frankfurt Flygplats är enorm, ni kan ju gissa vem som irrade omkring där i evigheter? Hade en underjordisk gång med rulltrappor som inte är trappor utan bara ett rullband så man kommer fram fortare. Den använde jag nog tre gånger, trodde att säkerthetsvakterna skulle komma efter mig eftersom allt filmades!
En macka på Frankfurt flygplats, ingen alkolhol som det var tänkt. Tvingades helt plötsligt igenom säkerthetskontrollen och satte mig för att vänta på boardingen på NY-planet. Vad tror ni händer? Något tekniskt fel såklart så vi skulle bli lite försenade.
Väntan fortsatte och helt plötsligt blir det lite stressigt/kaotiskt när de går runt några och kollar biljetterna. Jag skulle tydligen fram till disken och skriva in mig, visste inte jag så jag blev framhuschad. Sedan fortsatte väntan.
Till slut var det boarding och planet vi flög med var stort, riktigt stort. Dubbeldäckad och jag hamnade ganska långt bak på första plan. Sicken lyx Buisness och First Class har alltså, det ska jag åka någon gång. Trodde inte att vi skulle lyckas lyfta men det gjorde vi ändå, en timme försenade.
Ni kan ju gissa vad jag tänkte roa mig med på planet? Sova såklart. Ni kan säker då också gissa vad det var för typer som hamnade framför mig? En barnfamilj såklart, och små barn var det också! Skoj!
Middagen var helt okej, mellanmålet inte så bra. Hamnade brevid en trevlig tjej och en kille. Tjejen hade varit runt hela världen med ett gäng och hjälpt folk i nöd, verkade jättespännande, ett helt år hade hon varit iväg.
Sömnen ville inte riktigt infinna sig och jag blev ganska rädd att jetlagen skulle bli värre i och med det. Av 7 timmar 45 minuters flygning sov jag max en timma, inte bra! När vi äntligen gick ner för landning var klockan 02 svensk tid och vi var bara drygt 20 minuter sena.
Lyckost mig så hade jag under båda flygningarna snygga flygvärdar att titta, jag gillar killar i kostym/flygvärduniform!
Nere på land var det dags för mer papperarbete. Två blanketter hade jag fyllt i på planet och en av de skulle lämnas in till gränsbevakarna. Allt gick toppen, fick visa mitt Visum och klarade mig igenom det.
Jag hade i princip under hela resan oroat mig för att mitt bagage skulle komma bort. Jag checkade in det i Göteborg och sedan skulle det packas om i Tyskland direkt till NY-flyget. När jag lämnat ifrån mig bagaget insåg jag att jag inte hade några lappar med mitt namn o nummer på, smart Stina! När jag sedan står i NY och inser att de lapparna man får för att bagaget ska kunna spåras har kommit bort blir jag riktigt skraj! Ni kan ju ana glädjen när jag ser mina svarta väskor komma på bandet!:)
Sedan var det igenom deklarationsdisken och också det gick toppen! Ut i ankomshallen och nervositeten hade börjar dyka fram lite grann. Jag lyckades lokaliser pappa Brian och han blev glad av att se mig. Pratglad och erbjöd sig på en gång att köpa mat till mig. Tacka Gud vad gott det var med vatten.
Vi hoppade in i bilen, körde först lite fel men var sedan på väg hemmåt. Lite mer än en timma tog det, jag lyckades hålla mig vaken hela vägen. Jag måste ju varit fylld till brädden med adrenalin, jag som alltid somnar i bilar, speciellt när det är 3 i natten svensk tid. Vi pratade om lite allt möjligt, barnen, huset och semestrar och sånt.
Finally kom vi till Newtown, lite mer än en timma utanför New York, alltså i delstaten Conneticut. Huset är stort och mitt rum är underbart. Har en stor stor stor garderob (hur ska detta gå, jag som inte skulle shoppa) och en stor säng. Toalett och dusch precis utanför.
Julie, mamma i familjen mötte upp mig. Likaså Erica, nuvarande au-pairen. Julie visade mig runt i huset och visade sedan tekningarna som barnen har målat till mig, sött va? Vi kan ju säga som så att jag stupade i säng ganska fort den kvällen, 5 svensk tid.
Fick en ordentlig natts sömn och sedan var det under dagen dags att träffa barnen. Först ut var Collin som är en blyg liten kille som ibland kan visa ett himla humör (och höga tongångar). Tror att det kommer ta ett tag att bonda med honom. Vi får se lite. Efter hans lektimma med andra barn på ett ställe var det dags för att träffa Hannah, 10 år och superhärlig. Småvuxen och lätt att prata med. Berättade att deras första au-pair Elin (uttalas Ellen på amerikanska) och jag har samma accent, kan de bero på att hon är från Gbg? Sa också att hon ser au-pairen som en storassyster så att jag typ är hennes nya, sött va? Sista barnet hem var Allie, mellanbarnet och så söt till utseendet att man smälter. Rödhåriga lockar och bruna ögon, en sötunge! Allie är väldigt rättfram och känslomässig. Hon har redan hunnit hålla två shower med mimning och dans och också hunnit med att gråta över att hennes känslor är sårade av något någon har gjort. Julie och Brian är väldigt öppna och gästvänliga. Det första de sa att jag skulle känna mig som hemma, att det bara var att rota runt och ta det jag vill ha. De verkar väldigt lätta att prata med och är måna om att jag ska trivas.
Igårkväll precis innan middag hann jag och Erica åka in till Newtown för att jag skulle få tag i alla tjejgrejer. 63 dollar (drygt 450 svenska kronor) fattigare men en påse grejer rikare, och tänkt då att det inte var ett enda klädesplagg.
Kände av jetlagen igårkväll när klockan var nio här (3 i natten svensk tid) och jag var utmattad. Tvingade mig att hålla mig vaken till tio och somnade sedan skönt.
Idag har vi varit och hälsat på hos Julie på hennes jobb. Alltså en amerikansk High School, så coolt. Den var enorm! Hade en egen amerikansk fotbollsplan. Och den såg precis ut som de gör i filmer, i alla fall innanvändigt. Långa korridorer med skåp och i klassrummen var det små bänkar till var och en.
Eftermiddagen spenderades här hemma och vid strax efter fyra åkte jag och Erica på nya äventyr. Jag har ju insett att jag inte har tänkt på att ta med någon adapter så jag kunde inte ladda min dator, smart va? Vi var alltså på jakt efter en sådan och åkte till Walmart. Efter att ha letat efter en så slutade det med att vi frågade om hjälp. Killen som vi frågade sa typ med en gång att vi var 'två mycket vackra tjejer'. Sedan frågade han om vi var amerikaner och när svaret blev nej och jag tvingade honom att gissa trodde han att vi var tyskar. Han lyste upp när det kom fram att vi var från Sverige. När jag sedan ställde en fråga och han skulle förklara stannar han upp mitt i meningen och säger 'gud vilka vackra ögon du har'! Gud vad sliskigt eller vad? Vi försvann därirån ganska fort efter det. Tur för mig funkar den lilla grejen jag köpte! Körde hem därifrån också så nu har jag varit ute i den amerikanska trafiken. Kul att det blev mitt i rusningstid och i den största bilen jag någonsin sett och kört.
Just nu är Julie och Brian på middag och jag och Erica är barnvakt. Eller mest Erica egentligen eftersom jag sitter här. Imorgon väntar Thanksgiving! :) Tror att flickorna, i alla fall Hannah ser fram emot att få visa mig och Erica allt eftersom det är vår första någonsin.
Bjuder på några bilder! Har ni frågor så fråga på, kan köra en minifrågestund någon dag! Fortsätt att kommentera, det gillar jag! :)
Underjordiska gången & ett sådant flygplan jag flög i!
Mitt rum! Färska blommor till välkomnande och den stora garderoben!
Ha det bäst till vi hörs igen!
Roligt att läsa din blogg och allt verkar ju vara fantastiskt...det gör att mamma och pappa är något lugnare. Familjen har verkligen välkomnat dig....
Ha det så bra, lilla vännen.
Många kramar från: Mamma
Shit! Resan dit verkar ha varit riktigt omvälvande! Det verkar som att familjen är helt underbar och jag vet att du kommer att trivas där. Ditt rum ser jättemysigt ut! Jag är faktiskt lite avundsjuk på dig att du åker iväg så här, vilken resa! Ta nu vara på alla goa stunder och njut av ditt liv som nanny!
Herregud va kul att läsa Stina, vilken spännande resa. Och ett så härligt mottagande för dig. Rummet ser fantastisk ut. Jag tror du kommer trivas jättebra! Kommer definitivt fortsätta läsa.. Ha det bra och ta hand om dig <3
Detser ju bra ut.Thanksgiving blir nog en upp levelse ha det bra.
Kram pappa-
Vad skönt att du kommit fram välbehållen, det verkar vara en bra familj också :) Är Erica svensk eller och när åker hon? Var bor hon nu? haha :-) Åhhh hade också velat åka till USA och se allt, man har ju bara sett det på film! Ha en trevlig thanksgiving med god kalkon och alla tillbehören Pussss
gud vad härligt att höra att du kommit fram!!! jag vill verkligen komma och hälsa på dig, tror du att man kan göra det? :) saknar dig något oerhört! ta vara på tiden i usa! pusss
Åhhhh vad jag är glad för din skull! skönt att höra att du lever och att allt gick bra på flygplatserna och på flyget :)Vill med åka till USA, läängtar! :) HA de toppen stina! ta vara på tiden och lev livet dock utan alkohol nu då! ;) Kärlk <3