stinaenlux

Dom två meningarna har jag nog till och med drömt om och då snackar vi mardrömmar!

Internet har legat nere här hemma ett par dagar så jag har inte kunnat blogga! (troligen har det inte fungerat för att jag har laddat ner en massa så nu är det slut med det!).

I alla fall. I tisdags var jag och Amélie i en park, och vi tog hjälpa av GPS:en att komma dit. Saken är att jag har varit där innan och körde som jag gjorde då, men då säger rösten:
-Du är ifrån din rutt. Kör om din rutt. 
Så jag körde tillbaka på den vägen jag var på innan men hon fortsatte att säga samma sak. Så helt plötsligt visste jag inte vart jag var utan körde bara på måfå. Amélie tyckte att vi skulle vända men jag bara:
- Vi fortsätter en bit till, vi kommer nog fram snart.
Och helt rätt hade jag för plötsligt var vi vid parken! :) Lekte ett par timmar och sen åkte vi hem, och då helt utan att köra fel.
 
På kvällen var jag och tränade Friskis ensam. Tog bilen själv och körde utan GPS:en, körde faktiskt bara fel en gång. Tänkte bara visa upp Annikas medlemskort lite snabbt men då säger en av värdinnorna:
-Do you mind if I look?
Så då visade jag kortet och hon verkade tro att jag både var Annika och instruktör som det står på hennes kort. Haha, Gratis är gott. Passet var i alla fall helt okej, det finns verkligen blandat med folk på dom där passen kan jag säga.. Körde hem utan att komma fel och det blev en lugn kväll.

Igår, onsdag kommer ju städerskan så vi skulle ut ut huset vid nio och träffa lite andra barn i piratparken inne i stan. Jag skulle ta bilen och hade kollat mycket noga på kartan och skulle ha med den. Först hamnade jag i fel fil och var tvungen att svänga fast jag inte ville det. Skulle då in på en gata och och vända och när jag hade fått runt hela bilen säger Max:
-Stina, här får du inte köra för det är enkelriktat.
Jaha, då var det bara att vända igen och till slut kom vi ut på den vägen jag trodde vi skulle på. Men då visade det sig att jag (självklart) hade varit på rätt väg från början, så vände vi igen och var tillbaka där vi började började. Sedan körde jag så som jag trodde man skulle men helt plötsligt var jag uppe i ett bostadsområde och när jag kollade kartan var vi i helt fel område. Gahh, satte på GPS:en och kom till slut rätt. Då började problemet med att hitta parkering. HELT OMÖJLIGT!
Sedan är saken den att i Lux är det otroligt mycket enkelriktat och det är sååå jobbigt!! Så jag körde så attans fel, vi fick vända och byta filer och hela baletten, helt hopplöst. Amélie satt i baksätet och sa:
-Detta är den värsta dagen!
Jag frågade varför och hon sa att hon bara ville till parken. Max ville också till parken och sedan satt Amélie och sa:
-Din Ärthjärna.
Vem säger du till frågade Max, till GPS:en för att den hela tiden säger:
-Du är ifrån ditt rutt. Kör om din rutt.
Tillslut knödde vi in oss i ett parkeringsgarage med världens minsta rutor. Då hade vi åkt bil i drygt en och en halv timma som egentligen bara ska ta tio minuter! Haha, vad säger ni om mina kör egenskaper? Men det slutar inte där, mer kommer sedan.

Men i alla fall, vi kom till parken och alla barnen lekte ett par timmar, dom andra två familjerna skulle vara kvar där och käka lunch men vi skulle till Annikas jobb och äta. Så tillbaka till bilen och på med GPS:en. Det gick bra till Annikas jobb men när vi väl såg byggnaden började alla problem. Till att börja med åkte vi in på fel parkering och där stod en pakeringsvakt som bara pratade franska. Jag skulle få fram att vi hade åkt fel och skulle till huset brevid. Pekade och försökte men han fatttade nog inte, nu i efterhand har jag kommit på att jag pekade på huset vi skulle till och sa á la maison (alltså hemma). Men men, det löste sig och vi åkte in där Annika brukar åka in, ner i ett undergarage. Där var den en bom och jag tryckte på alla möjliga knappar och helt plötsligt hör jag en röst. Också fransk och då framgår det att jag inte får pakera där om jag inte jobbar det. Till min räddning kommer en engelsktalande man som hjälper mig,så jag får köra in och vända och han visar in mig på Världens Minsta parkering Ever!! Men men, sedan in och på franska förklara att vi är besökare. Det fixade sig och sen kom Annika och det blev mat! :) Puhh.. Saken är att min telefon hade hängt sig och jag stängde av den om kom inte ihåg PIN-koden så jag kunde inte få tag i Annika, annars hade hon självklart hjälpt oss, men jag klarade mig på egen hand!

Efter lunchen var det tillbaka till parken, tog parkeringshuset ganska omgående, backade till och med in i rutan, det ni!! Barnen lekte ett par timmar och sedan försvann dom andra lek-kamraterna och vi käkade en glass innan vi åkte hem. En vanlig glass kostar typ 2 Euro, nästan som hemma men det känns dyrt!! Hem gick det väl sådär. Jag trodde att vi skulle komma på en väg men helt plötsligt var vi på en annan, men men, hemma till slut. Sen var det att byta om och Annika och jag åkte till en park för att vara med på Friskis utomhuspass, precis samma som på tisdagen men utomhus. Sedan hem och lugn kväll igår också!!

Nu ska vi snart iväg till Sara och hennes barn och leka, får se hur jag hittar dit, GPS:en ska med men får väl se hur många gånger den säger sin typiska mening. Uppdatering på det!!!