Schueberfouer..
Ändrade planer igen, brukar ju bli så. Idag blev det ingen träning utan när Max kompis hade åkt hem packades vi in i bilen och begav oss in mot stan och Schueberfouer. Kul Kul Kul! Tyvärr hade jag inte med kameran så kan inte bjuda på några fina bilder. Men vi åt, åkte karuseller och hade Superroligt.. Mathias sköt med gevär och var supernära att vinna ett Wiispel, gahh.. Sedan gick tiden superfort och helt plötsligt var det dags att åka hem igen :( Men det var skoj, måste försöka gå dit med tjejerna någon dag innan det stänger nästa vecka. Men hur som helst, en mycket trevlig kväll! :)
Sedan åkte vi hem igen, barnen skulle läggas och jag sprang glatt upp för alla trappor redo att blogga om kvällen. Vad möter jag då högst upp om inte en MEGASPINDEL (värsta jag någonsitt sett) med uppspärrade ögon och huggtänderna framme redo för att attackera? Jag vände tvärt, skrek som en galning och sprang ner för trapporna och hoppade nästan upp i Amélies säng. Någon gång under dessa sekunder hade jag också slängt sakerna ifrån mig! Jag skriker att det är en spindel i trappan och hör nästan hur alla dom andra skrattar åt mig. Annika kommer upp och säger att hon trodde att det hade stått någon i trappan så rädd som jag lät. Men nejdå, jag blir rädd för spindlar! I alla fall, medan jag tar skydd på Amélies rum får Annika ner den i papperskorgen och får den att försvinna ut mitt liv. Vilken lättnad! Känner hur pulsen går upp nu när jag skriver om det och hur jag tittar mig omkring. Pulsen nu kan dock inte jämföras med den jag hade innan, det var som ha spurtat ett helt maraton, Jag Lovar!
Nu väntar sängen om en stund, ska försöka komma ut imorgon om det är väder. Barnvaktskväll imorgon också, får se hur det slutar!!
Sedan åkte vi hem igen, barnen skulle läggas och jag sprang glatt upp för alla trappor redo att blogga om kvällen. Vad möter jag då högst upp om inte en MEGASPINDEL (värsta jag någonsitt sett) med uppspärrade ögon och huggtänderna framme redo för att attackera? Jag vände tvärt, skrek som en galning och sprang ner för trapporna och hoppade nästan upp i Amélies säng. Någon gång under dessa sekunder hade jag också slängt sakerna ifrån mig! Jag skriker att det är en spindel i trappan och hör nästan hur alla dom andra skrattar åt mig. Annika kommer upp och säger att hon trodde att det hade stått någon i trappan så rädd som jag lät. Men nejdå, jag blir rädd för spindlar! I alla fall, medan jag tar skydd på Amélies rum får Annika ner den i papperskorgen och får den att försvinna ut mitt liv. Vilken lättnad! Känner hur pulsen går upp nu när jag skriver om det och hur jag tittar mig omkring. Pulsen nu kan dock inte jämföras med den jag hade innan, det var som ha spurtat ett helt maraton, Jag Lovar!
Nu väntar sängen om en stund, ska försöka komma ut imorgon om det är väder. Barnvaktskväll imorgon också, får se hur det slutar!!
Kommentarer
Postat av: Hanna
HAHAHAHAHA! Jag började gapskratta härborta i min ensamhet när jag läste om spindel och det obehag den skapade....
Postat av: lizethe
du är väl för söter stina :) man blir så glad av dina inlägg haha <3 KÄRLEK som hannalarsson hade sgat :D
Postat av: ElinPelin
Haha!
Postat av: tessan
haha älskar dig för att du är så söt...jag skulle
nog reagerat likadant...
Postat av: Emelie
hahah, jag hade nog svimmat av den spindeln.. såg en mega spindel sittandes på adams vägg i dalstorp en gång, jag flög ganska högt när jag såg den också. jag la mina kläder under huvudkudden och försökte sova medan adam kallblodigt mördarde spindeln :D då var jag lycklig igen :D haha Älsakr dig gumman <3
Trackback