14 december - 10 (11) dagar kvar till jul!
Hej allihopa!
Idag var det städerskornas tur att invadera huset så jag tog bilen och skulle till köpcentrat för att få tag i den sista Lux-klappen till barnen. Hade skrivit ut en körbeskriving men den stämde ju såklart inte så jag körde fel. När jag väl bestämmer mig för att köra av motorvägen och vända så går de inte vända utan man kommer direkt på en annan väg som det står att de inte ska finnas avfarter på flera mil. Dessutom är det köer som tusan så det står nästan still så jag letar förtvivlat efter en lösning. Mamma och pappa, ni ska sluta läsa nu för jag gjorde något olagligt. På en del motorvägar finns det typ överfarter, tror att det är för räddningsfordon och sånt och de är inte till för att användas av privatbilister. Men vad skulle jag göra liksom? Gjorde en supersnabb sväng och var sedan på väg åt rätt håll, var asskraj att det skulle dyka upp blåljus i bakrutan men det slapp jag! :)
Ordnade paketet och åkte sedan hem för att slå in lite andra paket. Sedan var de dags att hämta Colin och det första han sa till mig var att han inte ville gå på baseballen. Vi åkte hem och jag försökte övertala honom att det skulle bli jättekul, mutade honom med sötsaker om han skulle vara redig men inget fungerade. Sedan ringde Brian som Colin alltid brukar lyssna på men inte ens han kunde övertala honom. Så Brian bestämde att vi inte skulle åka, han ville inte utsätta mig för Colins vrede och tyckte inte att det var rätt att jag skulle behöva tvinga honom. Det roliga var sedan när vi satt och åt. Då säger Colin till mig att vi måste skynda oss för att vi ska åka om fem minuter (vilket hade varit helt rätt). När jag frågar om han menar till baseballen säger han ja men när jag frågar om han vill åka dit säger han nej. Så vi stannade hemma istället, Colin är en riktig hemmagris. Lekte och kom ganska bra överens. Hämtade Allie som var på bra humör och inga utbrott. Vi kom överens alla tre och sedan kom Julie hem. Hon hade inte sin bästa dag och var ganska sur på Brian som hade låtit Colin komma undan med baseballen. Jag vet inte riktigt vad jag skulle tycka om allt och sa hur jag såg på det till Julie som absolut inte anklagade mig eller ansåg att jag hade gjort fel. Hennes humör gjorde stämningen lite stel men Brian försökte sitt bästa för att hålla upp andan. Det är i dessa lägen man inser att man verkligen blir en del av familjen. Och alla de som känner mig tillräckligt vet ju hur ruskigt konflikträdd jag är. Så jag satt ju där under middagen och höll typ andan och ville inte yttra mig om något för att starta något och bad tyst för att inga gräl skulle utbryta. Det gjorde det såklart inte men det är så typiskt mig att oroa sig för det. Nu när jag ser tillbaka på det kan jag tycka att det är lite kul att 20åringen långt långt hemifrån blir skraj för dålig stäming och rädsla för konflikter. Kan inte riktigt bestämma vad det säger om mig?
Efter maten åkte vi upp ett par hus på vägen för att fortsätta göra pepparkakshus. Ja ni läste rätt, vi tog bilen för att åka upp två hus på vägen, max 100 meter med förklaringen att det var för mörkt för att gå. Jo just det, jag befinner mig i USA, bilens land. Blev bara där en dryg timma och när vi kom hem läste jag en berättelse för Allie. Nicke Nyfiken-boken som jag köpte till henne uppskattades verkligen och vi har snart läst alla berättelser, skönt att veta att de gillar gåvorna. När jag hade gjort det roade jag mig med lite mer paketinslagning och tittade lite på TV.
Nu är det adventskalendern och sedan lite gympafilmer, var jättelängesen och jag saknar de allihopa!
Natti på er folket, ta hand om er!
Idag var det städerskornas tur att invadera huset så jag tog bilen och skulle till köpcentrat för att få tag i den sista Lux-klappen till barnen. Hade skrivit ut en körbeskriving men den stämde ju såklart inte så jag körde fel. När jag väl bestämmer mig för att köra av motorvägen och vända så går de inte vända utan man kommer direkt på en annan väg som det står att de inte ska finnas avfarter på flera mil. Dessutom är det köer som tusan så det står nästan still så jag letar förtvivlat efter en lösning. Mamma och pappa, ni ska sluta läsa nu för jag gjorde något olagligt. På en del motorvägar finns det typ överfarter, tror att det är för räddningsfordon och sånt och de är inte till för att användas av privatbilister. Men vad skulle jag göra liksom? Gjorde en supersnabb sväng och var sedan på väg åt rätt håll, var asskraj att det skulle dyka upp blåljus i bakrutan men det slapp jag! :)
Ordnade paketet och åkte sedan hem för att slå in lite andra paket. Sedan var de dags att hämta Colin och det första han sa till mig var att han inte ville gå på baseballen. Vi åkte hem och jag försökte övertala honom att det skulle bli jättekul, mutade honom med sötsaker om han skulle vara redig men inget fungerade. Sedan ringde Brian som Colin alltid brukar lyssna på men inte ens han kunde övertala honom. Så Brian bestämde att vi inte skulle åka, han ville inte utsätta mig för Colins vrede och tyckte inte att det var rätt att jag skulle behöva tvinga honom. Det roliga var sedan när vi satt och åt. Då säger Colin till mig att vi måste skynda oss för att vi ska åka om fem minuter (vilket hade varit helt rätt). När jag frågar om han menar till baseballen säger han ja men när jag frågar om han vill åka dit säger han nej. Så vi stannade hemma istället, Colin är en riktig hemmagris. Lekte och kom ganska bra överens. Hämtade Allie som var på bra humör och inga utbrott. Vi kom överens alla tre och sedan kom Julie hem. Hon hade inte sin bästa dag och var ganska sur på Brian som hade låtit Colin komma undan med baseballen. Jag vet inte riktigt vad jag skulle tycka om allt och sa hur jag såg på det till Julie som absolut inte anklagade mig eller ansåg att jag hade gjort fel. Hennes humör gjorde stämningen lite stel men Brian försökte sitt bästa för att hålla upp andan. Det är i dessa lägen man inser att man verkligen blir en del av familjen. Och alla de som känner mig tillräckligt vet ju hur ruskigt konflikträdd jag är. Så jag satt ju där under middagen och höll typ andan och ville inte yttra mig om något för att starta något och bad tyst för att inga gräl skulle utbryta. Det gjorde det såklart inte men det är så typiskt mig att oroa sig för det. Nu när jag ser tillbaka på det kan jag tycka att det är lite kul att 20åringen långt långt hemifrån blir skraj för dålig stäming och rädsla för konflikter. Kan inte riktigt bestämma vad det säger om mig?
Efter maten åkte vi upp ett par hus på vägen för att fortsätta göra pepparkakshus. Ja ni läste rätt, vi tog bilen för att åka upp två hus på vägen, max 100 meter med förklaringen att det var för mörkt för att gå. Jo just det, jag befinner mig i USA, bilens land. Blev bara där en dryg timma och när vi kom hem läste jag en berättelse för Allie. Nicke Nyfiken-boken som jag köpte till henne uppskattades verkligen och vi har snart läst alla berättelser, skönt att veta att de gillar gåvorna. När jag hade gjort det roade jag mig med lite mer paketinslagning och tittade lite på TV.
Nu är det adventskalendern och sedan lite gympafilmer, var jättelängesen och jag saknar de allihopa!
Natti på er folket, ta hand om er!
Kommentarer
Trackback
