stinaenlux

Ja, alla ni som läser vet väl redan att jag nu är på väg till det stora landet på andra sidan Atlanten. Imorgonbitti lämnar jag Limmared och lyfter från Landvetter strax innan elva på förmiddagen. En mellanlandning i Frankfurt och sedan bär det av mot New York. Där kommer pappan att möta upp mig och vi åker sedan hem till de där jag kommer träffa mamman och nuvarande au-pairen. Spännande va? Kan köra en snabb update på familjen så ni har minnet färskt.

3 barn, två flickor 7 och 10 år gamla. En pojke på 3,5. Flickorna håller på med dans/cheerleading/gymnastik och pojken har en del aktiviteter han också. Jag kommer framför allt ta hand om pojken under eftermiddagarna då han slutar dagis vid lunch. Mamman kommer hem på eftermiddagen med flickorna och sedan delar vi upp vem som ska köra och vem som blir hemma med de andra. Pappan säljer båtar och mamman är engelsklärare i High School. Där har ni er update kära vänner..

Väskorna är till stor del packade, 40 kilo tror jag att det landar på lite drygt. Tycker själv att jag har fått med mig mycket saker men tror bestämt att jag kan köpa saker där om jag skulle sakna något, eller vad säger ni? Ska göra mitt yttersta för att inte shoppa bort alla pengar detta året!


Sista dagarna har det varit middagar med nära och kära och en del avsked. Jag vet sen tidigare att jag inte är så bra på dedär med avsked och så inte heller denna gången. Mormor fick mig nästan till tårar och Therese lyckades få de att trilla ner för kinden när jag kramade henne Hej-Då i hallen idag. Vet att det till skillnad från förra året blir värst att säga hej-då till mamma o pappa. Kan inte säga varför men känner det på mig. Har varit hemma längre än det var tänkt och vardagen har verkligen infunnit sig så det blir konstigt att bara lämna den samtidigt som jag vet att det blir jobbigt för mamma och pappa att jag försvinner ur deras vardag bara sådär. Men, det är så livet är. Ska göra mitt yttersta för att det inte ska falla allt för många tårar på Landvetter imorgon.

Sitter här och funderar för mig själv hur Attans långt bort det är jag ska åka. Som vanligt har jag ju inte fattat det utan de lär väl dröja ett tag innan jag inser att det inte bara är att planera in en helg när jag kan träffa alla de som betyder något för mig. Samtidigt tänker jag att det är en så himla stor värld vi lever på och att man inte bara kan nöja sig med att se en liten del av den. Jag vill till USA, jag vill dethär! Så är det bara. Nu hoppas jag verkligen att denna resa i alla fall blir något likt det som jag har tänkt mig. Till er som läser säger jag bara, Välkommen att följa mina äventyr, spänn fast säkerthetsbältena för nu åker vi! :)