stinaenlux

Hej alla! Ni lär ju vara nyfikna till döds hur min första skoldag på ett amerikanskt college var?

Jag var uppe odrägligt tidigt (det är läskigt vad fort man ställer om vad som är tidigt och inte), redan vid sex. Hade velat gå upp kvart i sex men orkade verkligen inte. Var färdigsminkad och redo, frukosten i handen och ut genom dörren kvart i sju, jag hade velat åka halv sju. Inte så mycket trafik som jag trodde och jag kom rätt även denna gången. Lyckades leta upp mitt klassrum och var där i tid.

Vid åtta kom vår lärare, en stor (inte fet utan bara stor benstomme, eller kanske lite fet), svart (får man säga så, sydamerikan är kanske mer passande) man. Han började prata om kursen och gick in för det mer och mer. Redan från början utstrålade han en sådan glädje, en slags glädje som jag tycker att bara mörkhyade kan ha, det megastora leendet och de lyckliga ögonen, jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Han var så postiv och entusiastisk att jag troligen log hela tiden. Han berättade lite om kursen, proven och inlämningarna och sedan var det dags för presentationer av oss elever. Han läste upp namnet från sin lista och sedan skulle man säga var man komifrån, vilken examen man ska ta och i vilket år man är. Som tur var var jag inte först och av någon anledning blev jag väldigt nervös när det närmade sig min tur, det brukar jag väl inte bli? Han hade lite problem med mitt namn, men jag upprepade och sa att jag kommer från Sverige... Ni skulle sett vilken tystnad som la sig, ingen visste vad de skulle säga. Så jag fortsatte och berätta att jag är au-pair här, att jag bara varit i staterna i en två månader och att detta är min första kurs på ett amerikanskt college. Sedan blev alla glada, speciellt läraren. Han hade precis innan sagt att vi skulle vara tacksamma för att just vi hade samlats tillsammans, att det är unikt och borde gå till historian. Nu blev han helt i extas (som han själv uttryckte sig) och kunde inte sluta prata om hur speciellt det var att jag var där och frågade klassen vad de skulle göra för att jag, Stina, skulle få den absolt bästa collegekursen någonsin. De var impade helt enkelt, av vad vet jag inte, men tagna av stunden. Ingen annan kunde ju slå den presentationen om vi säger så.

När kursen var slut försvann läraren så jag var tvungen att stalka honom så jag kunde få prata lite med honom. Jag berättade att jag tar klassen som audited, vilket betyder att jag inte får något betyg utan bara ett intyg att jag varit där. Det betyder också att jag inte behöver ta proven eller lämna in några uppgifter. Jag tror att det blir tillräckligt med jobb för mig att läsa den littaraturen som vi ska läsa, för det bestämde jag mig att göra. Det är en sådan stor del av kursen och gör jag inte det så kommer jag inte att kunna hänga med i klassen. Så jag skulle alltså fixa böckerna idag så jag har gjort läst läxan till på måndag. Irrade först runt för att fixa ID-kort och parkeringstillstånd men det måste vänta till nästa vecka tydligen. Gick till bokaffären och där har de en massa saker jag vill ha, en massa mer saker än böcker. De har collegetröjor (är de inte kul att det heter collegetröja på svenska?) ni vet som man ser i amerikanska filmer med universitets namn. Tröjor, byxor, jackor, t-shirtar, vattenflaskor och hejaskyltar, ja allt! Jag bara MÅSTE köpa kläder därifrån, dyra men lätt värt det, eller vad säger ni? Collegetröja med Fairfield University, det lär jag väl bli ensam med i Limmared?! Jaja, hur som helst, idag köpte jag böcker. Gissa vad det kostade! 120 dollar! Ungefär 850 spänn, pissiga pengar eller hur? Hoppas att jag kan sälja tillbaka dem efter kursen och kanske få tillbaka 50 procent.

På vägen hem unnade jag mig en glass, skulle jag inte ha gjort, alldeles för stor, för mycket socker och jag fick dåligt samvete för att jag tryckte i mig den. Gjort är gjort. Somnade i bilen medan jag väntade på att Colin skulle sluta, jag behövde den sömnen.

Colin och jag åt lunch, idag gick det riktigt bra och sedan lekte han lite inne innan vi gick ut och lekte. Vi har haft klarblå himmel idag och plusgrader ett par dagar så det har smält bort lite snö. Det känns nästan som vår men de säger att det kommer bli kallare och att våren inte kommer att komma förrän i april. Jag satt i alla fall på stenmuren och gottade mig i solen. Sedan hämtade vi Hannah, jag hjälpte henne med läxan och sedan till bussen för att hämta Allie och off till dansen. Lämande Hannah och när vi kom hem var Julie hemma. Vi pratade lite och sedan lagade hon mat och jag åkte för att hämta Hannah.

När vi kom hem var Julie redo för att åka på sin middag och jag tog över befälet (Brian har sin båtmässa i New York). Vi åt middag, jag tycker alla fick i sig tillräckligt. Sedan skulle det fixas och ordnas men tillslut blev det lite film med hemmagjord isglass (fryst apelsinjuice). Ner i sängen och Colin och Hannah somnade omgående. Jag satt med Allie ett tag, jag gick ner, hon kom efter och ville att jag skulle sitta med henne ett tag till, jag tog med mig min bok (lånade en boklampa) och läste tills hon hade somnat.

Efter det har jag bloggar, hunnit prata med både Brian och Julie som kommit hem och nu skriver jag det sista. Imorgon jobbar jag hela långa dagen, troligen från 8.30 till 20.30, tolvtimmarspass, hujedamig! Med det sagt blir det nu välbehövlig sömn, ha det toppen nu allihopa! Snart helg = shopping :)


   

Smånervös imorse..