Första Advent.

Okej, ni behöver inte tjata så, här kommer dagens klädsel. Haha. ;)

 

Nya tröjan. Ser inte riktigt lila ut men det är den. Fick flera komplimanger av Julie att jag verkligen passade i den.


Hur som helst. På dagens schema stod det klart och tydligt IKEA och dit for vi. Innan dess kom dock Brian och barnen hem med frukost från en mega-kedja här i USA, Donkin Donuts. Munkar med andra ord. Vi delade på munkarna och jag fick en stor kopp med varm choklad. Nästa vecka skulle jag nog få någon macka. Visst är de snälla?


Till sist åkte vi i alla fall, jag och Erica. Vi blev upphämtade av en annan svensk tjej, Madde. Körde lite fel på vägen dit men efter (vad som kändes som en evighet, ni anar inte hur mycket jag har längtat efter julmust) kom vi dit. Gick mest för att man ska det runt i själva affären även om vi mest var ute efter att få köpa godis och annat gott i den lilla matbutiken. Godisrundan gick ganska fort och blev ganska dyr, haha. Lyckost mig så hade de såklart svensk julmust så ett par sådana flaskor blev det, en burk pepparkakor och lite svenskt godis blev det också. Får åka en sväng till innan jul och köpa på mig lite mer gottit. En Paradis-ask till exempel!

 

Efter godisshoppingen var det dags för lite äkta köttbullar. Jag vet inte om ni minns från Luxemburgtiden men de gångerna vi var på IKEA var det ju köttbullar med pommes frites och brunsås. Denna gången var det faktiskt potatismos, dock väldigt lite. Dessutom var självklart inte köttbullarna lika goda som mammas men de duger när man inte kan få så mycket annat. Rankar de ändå en placering efter Lux-köttbullarna. Efter lunchen åkte vi till ett stort köpcentrum där jag (såklart!) handlade lite. Hittade en billig jeanskjol (älska REA) och ett par pyjamasshorts med ugglor på, Älska! Insåg också att jag behöver en pincett så det fick bli en sådan också!

   

Sedan var det dags att ta sig hem. Och vilken trafik det var eller? Helt knökat, massa massa bilar. Men det gick bra och vi lyckades hitta rätt så hem kom vi också! :)




Jag sprang en halvtimma på löpbandet idag (det behövdes) och körde lite styrka innan maten. Hemmagjord mumsig lasagne. Jag och Erica bjöd på svenska sötsaker efter maten, Paradis, pepparkakor, julmust och pepparkakskolar. Gott va? Man kan säga att det var vårat sätt att fira första advent. Har bestämt mig för att jag ska försöka följa den svenska adventskalender över Internet i år, vi får se hur det går.

Julie gjorde upp schemat för veckan och det är en hel del roliga saker som händer. Allie fyller år på onsdag så då ska vi ut och fira henne med en middag på en resturang som hon har valt. Imorgon dyker städningspersonalen upp så då blir det nybäddat och så. Visste ni att man inte har påslakan här på samma sätt som man har i Sverige? Här köper man liksom ett täcke som är inklätt i tyg och sen har man liksom den hela tiden. Så har man typ ett lakan mellan det och sig själv, underligt? Vet att det är så på hotell, men som standard liksom? Jaja, jag ska övertala Erica att vi ska åka och shoppa under den tiden de är här imorgon! Tills vi hörs igen, Ta hand om er!

Shopping & Bonfire.

Idag har det hänt två viktiga saker, Shopping och Bonfire.

Först var det alltså shopping och resultatet kan ni se nedan.




Två långärmade t-shirtar (om man fortfarande får säga så) och en kofta. Två par strumpbyxor, en hårtork, diadem och en massa tjejstuff (hårprodukter och sånt).Vill inte riktigt veta vad allt gick på. Kan dock trösta mig med att det nu, i och med att det är lite efter en helgdag faktiskt är Rea. Billiga kläder med andra ord. Jag har varit så redig och skrivit en lista på saker i och med att jag har glömt en hel del hemma. Jag har fortfarande en hel del saker kvar på den listan så det lutar åt lite mer klädshopping imorgon! :) Erica visade mig vägen till köpcentrat idag och jag var för första gången för evigt inne på Sears. Trevligt ställe och dit lär jag åka igen! Mycket av sakerna köpte jag på Target med imorgon får det nog bli Walmart om det ska bli något.

Den andra händelsen var Bonfire, insamlingen till det lokala fotbollslaget om jag har fattat det rätt. Det var en stor brasa och man kunde köpa lite mat och kakor och så för att de skulle få in lite pengar. Mysigt men ruskigt kallt. Hannah och hennes cheerleading-lag körde lite hejaramsor, klapp-klapp-heja-heja-klapp-klapp, typ så. Kul att få se lite av det också. Lär bli mer av det när deras säsong drar igång igen nästa höst om jag fattat det rätt. Sedan var det dags för fotbollslaget att visa upp sig. TYPISKT AMERIKANSKT! Självklart hade de gjort iordning ett stort papperskynke och när allas namn hade blivit upplästa i micken sprang hela laget igenom det stora pappret! Haha, skitkul!!  Jag och Erica hade ju hoppats att det skulle vara en massa snygga killar där som vi kunde spana in i och med att fotbollslaget självklart skulle befinna sig där. Tji fick vi när vi inte kunde få span på en enda kille i rätt ålder. Till slut insåg vi att fotbollslaget var för de yngre killarna, typ i 15årsålder, kanske inte allt för kul.. Haha..

 

Pappret och sedan när de springer igenom!



Elden.

Resten av dagen har det bara varit slappa som gäller. Imorgon ska jag träffa Ericas svenska kompisar, först ska vi till IKEA, lycka! Hoppas att de har både julmust och lussebullar, svenska pepparkakor har jag hittat i den lokala affären. På kvällen ska vi eventuellt på bio med den andra svenska tjejen. Det kommer bli en skoj söndag med andra ord! Ha det bra allihopa tills vi hörs igen!

Mellandag.

Hej allihopa! Klockan är mitt i natten för er men bara kvällen för mig. Jag funderar starkt på att smyga ut i köket och hämna in en sked med Ben & Jerrys-glass till mitt rum som jag kan käka samtidigt som jag skriver detta. Blir inget långt inlägg för idag har varit en typisk mellandag, ni vet när man väntar på nått men det inte riktigt händer något ändå.

Klockan var imorse ställd eftersom den lokala representanten från förmedlingen skulle komma. Ungefär samtidigt som jag åt min frukost, rostat bröd med jordnötssmör (fattar ni hur fort jag kommit in i det amerikanska sättet att leva? Haha) kom hon hit hem till oss. Den följande timmen satt hon och jag i köket tillsammans med Brian och Julie. Vi gick igenom lite olika regler, tider och sätt att disiplinera barnen på (man får INTE slå barnen, haha). Allt kändes egentligen självklart så det bästa var egentligen att Julie och Brian fick en chans att verkligen berätta hur de ser på sakerna, och vad de förväntar sig av mig och sådär. Var så sött när Brian verkligen tittar mig in i ögonen och säger att det inte finns ord nog att beskriva hur mycket han och Julie älskar sina barn och att det är de mest dyrbara de har! Kändes också väldigt skönt när Julie säger att de redan är väldigt nöjda med mig och hur glada barnen är att jag är här. :)

Resten av förmiddagen hände egentligen ingenting. När det var dags för lunch var det resterna av Thanksgivingmiddagen som fanns på bordet, gjorde mig en kalkonmacka jag. Efter lunchen blev det änrligen lite action när jag och resten av tjejgänget (läs; Julie, Erika, Hannah, Allie och Hannahs kompis Cameron) åkte för lite shopping. Allie fyller år i veckan och ska ha födelsedagskalas nästa helg så det skulle handlas lite till det. Nu kan jag därför säga att jag redan varit på Walmart, Target och en äkta amerikans grosserie-shop (mataffär). Walmart är stort, billigt och har allt. Target är typ samma sak, lite dyrare och kanske lite fräschare. Och mataffären var som i alla filmer, inte lika stor kanske. Men en vägg med bara frostings till kakor och strössel (finns det sånt i Sverige?). Jag köpte inget men jag och Erika har redan bestämt att vi ska iväg imorgon på en äkta shopping-ride. Längtar!

När vi kom hem hände egentligen inget skoj. Segade på mitt rum, sedan var det middag, återigen rester och ny kalkonmacka. Mer segande och nu är klockan snart dags för att sova. Imorgon väntar alltså shopping! :) Glädje och lycka hoppas vi på. Jag har gjort en lista på vad jag ska försöka få tag i. På kvällen väntar någon slags välgörenhetsgrej tror jag. Dock ska pengarna om jag fattat det rätt gå till det lokala fotbollslaget (amerikansk fotboll) så välgörenhet är väl fel ord, mer insamling kanske. Om vädret tillåter ska Hannah och hennes lag cheerleada (helt konstigt ord på svenska), det ser jag fram emot! Alltså hoppas jag på en mycket bra lördag!

Till nästa helg har jag redan en massa planer. Allie har som sagt födelsedagskalas som jag ska vara med på. På fredag ska vi ner till Newtown och se när de tänder julgranens belysning. Precis samma sak ska jag se var då? Gissa! Gissa igen! I NEW YORK såklart!!!! Jag ska till det stora äpplet nästa helg! LYCKA! Det var nog nästa lördag och det ska jag se tillsammans med den lokala representanten och de andra au-pairerna i detta område. Är det bra väder så ska vi åka skridskor också! Skoj va? Men först ska vi ha denna helgen och sedan en hel vecka. Men snacka om att jag har något att se fram emot!

Nu ska jag ut och hämta den där skeden glass och sedan får det bli sängen. Ha det bra allihopa!

Thanksgiving

Ja ni alla människor. Jag borde skrivit ett inlägg under dagen istället. Men vi vet alla hur lat jag är, haha.

Idag är det Thanksgiving i USA och detta skulle självklart firas. I och med att det är en helgdag var alla lediga och det betydde också jag och Erika. Därfär sov jag länge och när jag väl kom upp vid typ 11 började jag med en halvtimma på löpbandet. Det var varmt men skönt att komma igång, glad att jag inte kände någon smärta i mitt
knä.

Efter duschen bestod nästan resten av eftermiddagen av väntan. Gjorde mitt bästa för att äta så lite som möjligt för att sedan få plats med så mycket som möjligt under middagen. Tiden masade sig fram och när det var dags för middag hade flickorna gjort fina bordsplaceringar och menyer för middagen. En fet kalkon var uppskuren (en annan stod fortfarande i ugnen), sedan var det söta potatisar (direkt översatt), fyllningen man hade haft i kalkonen och broccoli. Till detta serverades det också såser. Kalkonen var min favorit, riktigt gott. Fyllningen var inte riktigt min grej och de söta potatisarna var väldigt söta om vi säger så. Broccoli äter jag ju inte egentligen men gjorde det mest för syns skull, börjar jag bli vuxen eller vad? Alla satt och åt och tog mer och mer och mer, precis som man ska. Innan middagen fick vi också en chans att veta varför man firar Thanksgiving. År 1620 kom det pilgrimer från England till USA. När de kom hit fick de hjälp av infördingarna (indinanerna) med var de skulle hitta fisk. I utbyte så hjälpte Engelsmännen de med något. För att fira detta höll man sedan en stor fest och det är ursprunget till Thanksgiving. Slut på historielektionen för idag.

Efter middagen med fulla magar lät vi det gå en timme eller så innan vi gav oss på desserten. Jag som älskar dessert såg ju självklart mest fram emot detta. Det som fanns på bordet var; äppelpaj, pumpapaj, glass och grädde. Pumpapajen smakar som mjuk pepparkaka och var mycket godare än vad jag trodde att den skulle vara. Äppelpajen var också god. :) Lycklig med andra ord. Dock full i magen som bara den, och både barnen och jag fick ju en sockerchock som heter duga. Efter detta var själva Thanksgiving-måltiden över och då infann tröttnaden sig. Eftersom jag fortfarande kämpar mot klockan (läs: vaknar 6 på morgonen och känner mig superpigg, inte likt Stina) var det inte okej för mig att gå och lägga mig, klockan var drygt 20. Istället gick Erika och jag ner i källaren och skulle kolla på film, dock funkade inte de vi ville se och det fick bli en film på TV:n. Självklart blev det en läskig en eftersom jag inte gillar dem och jag satt där rädd och liten, haha. Helt okej film får man väl säga.

Hann se slutet på High School Musical med familjen nu med innan jag inom kort kommer stupa i säng. Imorgon kommer representanten från förmedlingen och ska tydligen berätta för mig att jag inte får slå barnen och att de måste ha säkerthetsbälten på sig när man kör bil. Får väl se var detta möte slutar. Mer om det imorgon. Nu ska jag bjuda på några bilder från dukningen. God natt folket! 


 

'Stinas 1rst Thanksgiving Meal Meny'  



Mosad kalkon.

Hörs imorgon igen..


Framme och möjlighet att uppdatera!

Hej allihopa!

Till att börja med, tack för alla era fina kommentarer! Jag har nu äntligen fått igång Internet på min dator och kunnat ladda den med min nya konverterare för el-uttag! Men vi börjar från början, jag tänker inte berätta superdetaljerat men har lite saker jag vill dela med er.

Till att börja med, hur många vet att Landvetter flygplats har självspolande toaletter? Jag visste Inte men vet det Nu.

Blev inte allt för många tårar på Landvetter, inte alls som jag trodde. Inga när jag sa Hej-då till mamma o pappa, dem kom senare när jag var ensam. Grät några tårar när jag fick SMS av Therese också.

Blev försenad från Landvetter med en halvtimma men det gjorde inte så mycket eftersom jag hade en hel del tid att spendera i Tyskland ändå. Dessutom var det en del roligt folk på planet.

Hade en hel del turbulens, G-kraften i magen kändes rejält. Kul att de brevid mig började prata med mig när de insåg att jag var lite skraj, trevligt par med andra ord. Förvånandevis gick landningen Mycket Bra!

Frankfurt Flygplats är enorm, ni kan ju gissa vem som irrade omkring där i evigheter? Hade en underjordisk gång med rulltrappor som inte är trappor utan bara ett rullband så man kommer fram fortare. Den använde jag nog tre gånger, trodde att säkerthetsvakterna skulle komma efter mig eftersom allt filmades!

En macka på Frankfurt flygplats, ingen alkolhol som det var tänkt. Tvingades helt plötsligt igenom säkerthetskontrollen och satte mig för att vänta på boardingen på NY-planet. Vad tror ni händer? Något tekniskt fel såklart så vi skulle bli lite försenade.

Väntan fortsatte och helt plötsligt blir det lite stressigt/kaotiskt när de går runt några och kollar biljetterna. Jag skulle tydligen fram till disken och skriva in mig, visste inte jag så jag blev framhuschad. Sedan fortsatte väntan.

Till slut var det boarding och planet vi flög med var stort, riktigt stort. Dubbeldäckad och jag hamnade ganska långt bak på första plan. Sicken lyx Buisness och First Class har alltså, det ska jag åka någon gång. Trodde inte att vi skulle lyckas lyfta men det gjorde vi ändå, en timme försenade.

Ni kan ju gissa vad jag tänkte roa mig med på planet? Sova såklart. Ni kan säker då också gissa vad det var för typer som hamnade framför mig? En barnfamilj såklart, och små barn var det också! Skoj!

Middagen var helt okej, mellanmålet inte så bra. Hamnade brevid en trevlig tjej och en kille. Tjejen hade varit runt hela världen med ett gäng och hjälpt folk i nöd, verkade jättespännande, ett helt år hade hon varit iväg.

Sömnen ville inte riktigt infinna sig och jag blev ganska rädd att jetlagen skulle bli värre i och med det. Av 7 timmar 45 minuters flygning sov jag max en timma, inte bra! När vi äntligen gick ner för landning var klockan 02 svensk tid och vi var bara drygt 20 minuter sena

Lyckost mig så hade jag under båda flygningarna snygga flygvärdar att titta, jag gillar killar i kostym/flygvärduniform!

Nere på land var det dags för mer papperarbete. Två blanketter hade jag fyllt i på planet och en av de skulle lämnas in till gränsbevakarna. Allt gick toppen, fick visa mitt Visum och klarade mig igenom det. 

Jag hade i princip under hela resan oroat mig för att mitt bagage skulle komma bort. Jag checkade in det i Göteborg och sedan skulle det packas om i Tyskland direkt till NY-flyget. När jag lämnat ifrån mig bagaget insåg jag att jag inte hade några lappar med mitt namn o nummer på, smart Stina! När jag sedan står i NY och inser att de lapparna man får för att bagaget ska kunna spåras har kommit bort blir jag riktigt skraj! Ni kan ju ana glädjen när jag ser mina svarta väskor komma på bandet!:)

Sedan var det igenom deklarationsdisken och också det gick toppen! Ut i ankomshallen och nervositeten hade börjar dyka fram lite grann. Jag lyckades lokaliser pappa Brian och han blev glad av att se mig. Pratglad och erbjöd sig på en gång att köpa mat till mig. Tacka Gud vad gott det var med vatten. 

Vi hoppade in i bilen, körde först lite fel men var sedan på väg hemmåt. Lite mer än en timma tog det, jag lyckades hålla mig vaken hela vägen. Jag måste ju varit fylld till brädden med adrenalin, jag som alltid somnar i bilar, speciellt när det är 3 i natten svensk tid. Vi pratade om lite allt möjligt, barnen, huset och semestrar och sånt. 

Finally kom vi till Newtown, lite mer än en timma utanför New York, alltså i delstaten Conneticut. Huset är stort och mitt rum är underbart. Har en stor stor stor garderob (hur ska detta gå, jag som inte skulle shoppa) och en stor säng. Toalett och dusch precis utanför. 

Julie, mamma i familjen mötte upp mig. Likaså Erica, nuvarande au-pairen. Julie visade mig runt i huset och visade sedan tekningarna som barnen har målat till mig, sött va? Vi kan ju säga som så att jag stupade i säng ganska fort den kvällen, 5 svensk tid. 

Fick en ordentlig natts sömn och sedan var det under dagen dags att träffa barnen. Först ut var Collin som är en blyg liten kille som ibland kan visa ett himla humör (och höga tongångar). Tror att det kommer ta ett tag att bonda med honom. Vi får se lite. Efter hans lektimma med andra barn på ett ställe var det dags för att träffa Hannah, 10 år och superhärlig. Småvuxen och lätt att prata med. Berättade att deras första au-pair Elin (uttalas Ellen på amerikanska)  och jag har samma accent, kan de bero på att hon är från Gbg? Sa också att hon ser au-pairen som en storassyster så att jag typ är hennes nya, sött va? Sista barnet hem var Allie, mellanbarnet och så söt till utseendet att man smälter. Rödhåriga lockar och bruna ögon, en sötunge! Allie är väldigt rättfram och känslomässig. Hon har redan hunnit hålla två shower med mimning och dans och också hunnit med att gråta över att hennes känslor är sårade av något någon har gjort. Julie och Brian är väldigt öppna och gästvänliga. Det första de sa att jag skulle känna mig som hemma, att det bara var att rota runt och ta det jag vill ha. De verkar väldigt lätta att prata med och är måna om att jag ska trivas. 

Igårkväll precis innan middag hann jag och Erica åka in till Newtown för att jag skulle få tag i alla tjejgrejer. 63 dollar (drygt 450 svenska kronor) fattigare men en påse grejer rikare, och tänkt då att det inte var ett enda klädesplagg. 

Kände av jetlagen igårkväll när klockan var nio här (3 i natten svensk tid) och jag var utmattad. Tvingade mig att hålla mig vaken till tio och somnade sedan skönt. 

Idag har vi varit och hälsat på hos Julie på hennes jobb. Alltså en amerikansk High School, så coolt. Den var enorm! Hade en egen amerikansk fotbollsplan. Och den såg precis ut som de gör i filmer, i alla fall innanvändigt. Långa korridorer med skåp och i klassrummen var det små bänkar till var och en. 

Eftermiddagen spenderades här hemma och vid strax efter fyra åkte jag och Erica på nya äventyr. Jag har ju insett att jag inte har tänkt på att ta med någon adapter så jag kunde inte ladda min dator, smart va? Vi var alltså på jakt efter en sådan och åkte till Walmart. Efter att ha letat efter en så slutade det med att vi frågade om hjälp. Killen som vi frågade sa typ med en gång att vi var 'två mycket vackra tjejer'. Sedan frågade han om vi var amerikaner och när svaret blev nej och jag tvingade honom att gissa trodde han att vi var tyskar. Han lyste upp när det kom fram att vi var från Sverige. När jag sedan ställde en fråga och han skulle förklara stannar han upp mitt i meningen och säger 'gud vilka vackra ögon du har'! Gud vad sliskigt eller vad? Vi försvann därirån ganska fort efter det. Tur för mig funkar den lilla grejen jag köpte! Körde hem därifrån också så nu har jag varit ute i den amerikanska trafiken. Kul att det blev mitt i rusningstid och i den största bilen jag någonsin sett och kört.

Just nu är Julie och Brian på middag och jag och Erica är barnvakt. Eller mest Erica egentligen eftersom jag sitter här. Imorgon väntar Thanksgiving! :) Tror att flickorna, i alla fall Hannah ser fram emot att få visa mig och Erica allt eftersom det är vår första någonsin. 

Bjuder på några bilder! Har ni frågor så fråga på, kan köra en minifrågestund någon dag! Fortsätt att kommentera, det gillar jag! :)

 

Underjordiska gången & ett sådant flygplan jag flög i!

      

Mitt rum! Färska blommor till välkomnande och den stora garderoben!

Ha det bäst till vi hörs igen!

Ny Resa - Samma Blogg

Ja, alla ni som läser vet väl redan att jag nu är på väg till det stora landet på andra sidan Atlanten. Imorgonbitti lämnar jag Limmared och lyfter från Landvetter strax innan elva på förmiddagen. En mellanlandning i Frankfurt och sedan bär det av mot New York. Där kommer pappan att möta upp mig och vi åker sedan hem till de där jag kommer träffa mamman och nuvarande au-pairen. Spännande va? Kan köra en snabb update på familjen så ni har minnet färskt.

3 barn, två flickor 7 och 10 år gamla. En pojke på 3,5. Flickorna håller på med dans/cheerleading/gymnastik och pojken har en del aktiviteter han också. Jag kommer framför allt ta hand om pojken under eftermiddagarna då han slutar dagis vid lunch. Mamman kommer hem på eftermiddagen med flickorna och sedan delar vi upp vem som ska köra och vem som blir hemma med de andra. Pappan säljer båtar och mamman är engelsklärare i High School. Där har ni er update kära vänner..

Väskorna är till stor del packade, 40 kilo tror jag att det landar på lite drygt. Tycker själv att jag har fått med mig mycket saker men tror bestämt att jag kan köpa saker där om jag skulle sakna något, eller vad säger ni? Ska göra mitt yttersta för att inte shoppa bort alla pengar detta året!


Sista dagarna har det varit middagar med nära och kära och en del avsked. Jag vet sen tidigare att jag inte är så bra på dedär med avsked och så inte heller denna gången. Mormor fick mig nästan till tårar och Therese lyckades få de att trilla ner för kinden när jag kramade henne Hej-Då i hallen idag. Vet att det till skillnad från förra året blir värst att säga hej-då till mamma o pappa. Kan inte säga varför men känner det på mig. Har varit hemma längre än det var tänkt och vardagen har verkligen infunnit sig så det blir konstigt att bara lämna den samtidigt som jag vet att det blir jobbigt för mamma och pappa att jag försvinner ur deras vardag bara sådär. Men, det är så livet är. Ska göra mitt yttersta för att det inte ska falla allt för många tårar på Landvetter imorgon.

Sitter här och funderar för mig själv hur Attans långt bort det är jag ska åka. Som vanligt har jag ju inte fattat det utan de lär väl dröja ett tag innan jag inser att det inte bara är att planera in en helg när jag kan träffa alla de som betyder något för mig. Samtidigt tänker jag att det är en så himla stor värld vi lever på och att man inte bara kan nöja sig med att se en liten del av den. Jag vill till USA, jag vill dethär! Så är det bara. Nu hoppas jag verkligen att denna resa i alla fall blir något likt det som jag har tänkt mig. Till er som läser säger jag bara, Välkommen att följa mina äventyr, spänn fast säkerthetsbältena för nu åker vi! :)


RSS 2.0